Salicylatintolerans och ME- en möjlig koppling.

Påfallande många med ME verkar ha Gilberts syndrom. Gilberts syndrom betyder att man har en svårighet att bryta ner bilirubin från döda röda blodkroppar. I svensk sjukvård är det nästan ingen som höjer på ögonbrynen när en person har förhöjt bilirubin. Många läkare verkar tro att det enda som sker vid Gilberts syndrom är förhöjt bilirubin. Vilket är helt fel. Det är i själva verket ett fel på en av leverns utgångar för omsatta ämnen i kroppen. På grund av det bildas en flaskhals där ämnen får svårt att lämna kroppen och kan störa andra funktioner i den. Salicylsyra är ett av de ämnen som ska föras ut från kroppen genom avgiftning i levern. Leverns avgiftning har två faser och det är i den andra fasen när salicylsyran ska föras ut genom bindning vid glukuronsyra som en genetisk defekt ger en sänkt förmåga. Inte nog med det. Ämnen som genomgått den här processen kan ändå återföras till kroppen om man har ett överskott av ett enzym som bildas av E. coli nämligen betaglukuronidas, BGO, och samtdigt äter dåligt med mat som innehåller kalcium-D-glukarate, vi kan kalla det KDG. Föreningen mellan bilirubin och glukuronsyra splittras och bilirubinet blir fritt. KDG förhindrar den här splittringen.

Salicylsyran, förkortar den SAL, blir alltså kvar i kroppen i större mängder än vad som är bra. En av de viktigaste effekterna är att det blockerar enzymet alfaketoglutaratdehydrogenas, AKGH, i citronsyracykeln och det är vidhäftat en rad viktiga funktioner som skapande av energienheten adenosintrifosfat, ATP. Citronsyracykeln äger rum inuti mitokondrien. Mitokondrien kallas rättvisande för kroppens kraftstation men även andra viktiga processer fortgår där också. SAL begränsar alltså ATP-produktionen och ökar laktatproduktion vilket ger trötta och stela muskler. Och en trött och ”stel” hjärna, alltså problem med vakenhet och koncentration. En annan effekt är tinnitus. Tinnitus står som en biverkan på Aspirin som är antiinflammatoriskt i små mängder men toxiskt i större mängder. Det ger även ökad andningsfrekvens och andningsdjup, hyperpnea. Det ger även lätt respiratorisk alkalos, en förhöjd eliminering av koldioxid som kan vara stressande och ge ångest. SAL-överskott ger även generellt illamående och ger daglig huvudvärk av lägre eller högre grad. Större intag av SAL kan ge svår migrän.

Andra biverkningar som tas upp för SAL är klåda liknande nässelutslag men alla grader finns. Svullna ögon. Trötthet. Ketos då kroppen hamnar i nedbrytning då blockering av AKDH ger sämre omsättning av aminosyror. Dålig andedräkt, pga ketos. Det finns fler biverkningar än så. Salicylsyra fungerar även som blodtryckssänkande och leder även till problem med det ortostatiska blodtrycket. SAL påverkar förstås även mitokondrierna i hjärtat och det är nog inte långsökt att tro att det kan leda till störd hjärtrytm och sänkt blodtryck.

SAL påverkar även jämvikten av kalcium i mitokondrien och får den att svälla. Mitokondrieskada eller död (apoptos) blir följden. I lever hos råttor har man funnit att det påverkar cellandningen i levern och att glutation (GSH), kroppens egen antioxidant, förbrukas i en förhöjd takt.

SAL påverkar även tryptofanuptaget i tarmen och det borde ha följder för bildning av serotonin. Serotonin är som vi vet viktig för måendet.

Väldigt mycket av den mat som vi betraktar som nyttig innehåller salicylsyra. Det är främst färgrika frukter, bär och grönsaker som har höga nivåer men även kokosolja och olivolja. Ett ämne som har antioxidativ effekt i kroppen kan alltså få negativa effekter vid förhöjda nivåer. Förutom defekta gener finns obalanser i tarmflora som kan ge förhöjda nivåer av BKO som vi kommer ihåg kunde återföra ämnen i kroppen som redan har fått ”etiketten”; bortföres ur kroppen. Omvänt finns bakterier som både gynnar och missgynnar E.coli. I det senare fallet kan de hindra E.coli att bilda vitamin K som tycks ha en begränsande effekt på salicylsyra. Nedbrytning av SAL tycks gynnas av en bakterieflora i balans.

För att återkoppla till aspirin så går dess biverkningar direkt att härleda till SAL-intolerans då acetylsalicylsyra i aspirin bildar SAL i kroppen. I sällsynta fall kan barn i slutet av sjukdomar som tex vattkoppor och i samband med intag av tex ipren få svåra reaktioner som kan ge Reyes syndrom och är då ett tecken på grav salicylsyreförgiftning. En mycket sällsynt reaktion dock.

För att återkoppla till rubriken så har många med ME symptom som överlappar de för SAL-intolerans. Muskelstelhet och trötthet för att nämna de viktigaste men även huvudvärk och migrän. Det går även att misstänka att det försämrar tarmens funktion då energienheter för tarmen produceras vid enzymet AKGH. Kanske finns orsaken till det som kallas för ”läckande tarm” att spåra hit?

Piperin som finns i svartpeppar stoppar effektivt konjugering av ämnen som ska ut ur kroppen via glukuronsyra. En effekt som man använder för att tex låta ämnen i medicin vara kvar längre i kroppen, men även för kosttillskott. För en person med svårigheter i den här delen av leveravgiftningen i Fas 2 ger det här problem som nämns här ovan. Andra effektiva stoppare är chili. Men det finns en lång rad med födokällor som har mer eller mindre effekt på det här systemet. Väldigt många av dem är kryddor.

Andra funktioner i den här delen av leverns avgiftningsfunktion är bortförande av könshormoner. Förhöjda nivåer antas spela roll för bildning av bröstcancer och prostatacancer.

Ett känt fenomen vid ME är tillfälliga temperaturhöjningar men utan spår av infektion eller inflammation. I mitokondrien pågår parallellt två processer som är kopplade till varandra. Värmebildning och ”paketering” av energienheten ATP som senare går in som energienhet i andra processer men även som energikälla till muskler och hjärna. I mitokondriens membran finns ett sk uncoupling protein UCP. Den har förmågan att styra om cellens produktion av energi till värme. Salicylsyra ökar UCP och därmed värmebildningen, termogenesen. Höga nivåer av SAL i kroppen ger förhöjd kroppstemperatur. SAL stoppar verksamheten för enzymet AKGH och vidare bildning av ATP och andra sysslor som omsättning av aminosyror. Här fås en energiförlust och ett värmeöverskott vid förhöjda nivåer av salicylsyra i kroppen.

Salicylsyras effekt på hjärtat:
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15505497

Effekten av salicylsyra vid Reyes syndrom:
http://www.nhs.uk/conditions/Reyes-syndrome/Pages/Introduction.aspx

Salicylsyras effekt på mitokondrierna. I den bortersta delen av salicylsyraöverdos finns Reyes syndrom:
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9439738

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Elementärt

Djupt nere i kaninhålet finns lösningen. Allt leder dit. Allt leder sedan därifrån. Där det finns ett slut finns alltid en början, där bara den som söker kommer finna det. Bara den som tror det är möjligt att få kommer någonsin att nå. Till synes inom räckhåll men precis utom grepphåll, inom kort synhåll. Det är färden som håller oss levande. Vår strävan att uppnå perfektion, hur vi nu definierar den. Sådan är den och så ska den vara.

Efter nio år och lite till pågår sökandet. Fast nu i en annan skala. Det som en gång var en väldigt pixlad bild börjar alltmer lösas upp. Gråskalor har blivit färgskalor. Det som varit dimma har blivit regnbågar. Ingen människa tittar någonsin på samma regnbåge och för att kunna göra det skulle man behöva titta genom någon annans ögon. Därför är det här referatet något som bara kan referera till mig. Även om du kan dra slutsatser för egen del.

Platsen är när min biokemiska maskin varsebliver att den finns. En högt specialiserad organisk struktur med krav på försörjning av ett hundratal mineraler i olika biotillgängliga former, vitaminer, gynnsamma bakterier, enzymer och aminosyror, för att kunna fungera. Medvetandet är av en högst komplicerad natur. Vi är reaktionen av de ämnen som tillförs vår kropp men även hur vi tar hand om vår reaktion mot omvärlden. Jag finner världen konstig och komplicerad. Påträngande och inte alls så tillmötesgående alla gånger. Krävande utan att jag kan matcha den så bra alla gånger. Drar mig undan. Finner mina strategier. Blir väldigt praktisk och pragmatisk för att kunna balansera mina behov. Inte alltid som jag känner igen min reaktion i relation till hur jag faktiskt vet hur det borde kännas. De kemiska reaktionerna för att uppleva en del saker fungerar lite sämre. Men jag plockade upp tråden för att söka efter en lösning. För jag sa till mig själv att den finns. Utan att kunna förutse nästa steg gav jag mig i kast med färden. Uppgiften. För att finna den. Lösningen.

Förståelsen och inhämtandet och nyordnandet av information har nu nått någon sorts singularitetsnivå. Förståelsen ökar exponentiellt. Ibland förstår man inte saker fast de funnits precis framför näsan på en, troligtvis för att man inte kunnat skicka in det man sett eller hört i ett sammanhang som kan förstås. Men det sker allt fortare nu.

Han visste det. Det han hörde och läste stämde inte alls överens med det och störde resonansen i hans inre. Ser de inte det här? Hur kan de undgå det? Idag förstår jag varför. Det handlar om paradigmet. Den stora mallen hur man förklarar sjukdomar och åkommor. När det pratas om syndrom och sjukdomar borde man istället prata om symptom och dess grundläggande orsaker och därmed lösningar. Huvudet är en del av kroppen. Där kroppen egentligen är en förlängning av hjärnan eller dess redskap för att utforska och hantera en oppurtunistisk omgivning. Där vi helt egentligen blir till, lär, och formas av det som möter oss. Och hur vi kan möta det.

Kroppen är en oändlig biokemisk lekplats. Från den första celldelningen i moderlivet och framåt pågår en oändlig mängd reaktioner. Allt som ska ske står skrivet i vårt DNA. Allt är en logisk följd därav. Manuskriptet finns där och pjäsen är färdig att uppföras. Hur välspelad den kommer bli hänger på hur vi kan optimera det som vi äter med det som vi behöver. För manuset kan skrivas om. Olika ämnen kan epigenetiskt både dölja viss text och visa det som varit dolt. Alltefter hur vi blivit exponerade för olika saker och saker vi fortsätter exponera oss för så skapas vår attityd mot omvärlden. Det handlar mer om hur vi kan ta den och inte om hur vi skulle kunna ta den, om vi hade alla de perfekta förutsättningarna vårt biokemiska bästa jag. Biokemin påverkar oss starkt. En del reaktioner mer än andra. Ett felaktigt satt kommatecken eller ett uteblivet sådant ändrar hela berättelsen. Ett felaktigt uttal. En dålig prosodi. Allt kan leda till kroppens och själens tillkortakommande. Vi är inte längre de vi kan vara. Utan vi är de vi är beroende av summan av det vi kan vara givet de nuvarande förutsättningarna.

Paradoxer träder in. Dimman sveper om och döljer sikten. Precis när ett fynd gjorts och det implementeras så uppstår nya frågor att besvara. Hur hänger detta ihop med det jag läst tidigare? Hur gör jag det här förståeligt? Den biokemiska organismen är en högt organiserad process som borde framgå vid det här laget. En liten förändring i förekomsten av ett visst ämne ökar kvarhållandet av ett annat ämne som sedan förbrukar ett tredje ämne och hindrar en fjärde reaktion som skulle gått in i en biokemisk cykel som kan vara energiomsättningen. Som kan vara bortförande av toxiska ämnen. Eller påverkar förmåga att se färger på ett visst sätt. Eller känna smak. Känna känslor. Även ämnen som kroppen skapar i omsättningen av mineraler kan fungera så här. Men de byter plats allt fortare. Dimmorna och regnbågarna. Snart kommer inlärningskurvan plana ut. Snart ska fynden implementeras.

Cellerna är allt för våra kroppar. Böcker som väger flera kilo beskriver de otaliga processer som ständigt påverkar våra kroppar. Våra liv. Andra människors liv. De vi möter i våra jobb. Om vi har något. De vi möter när vi inte är hemma. De som vi håller nära. När vi möter oss själva. I samtalet med oss själva, metakognitionen. Alla har sitt sätt att bemöta världen. Hur vi klarar av mötena berättar en del om vår biokemi. Om de ämnen som vi kanske saknar som påverkar vårt beteende. Våra val. Hur livet har tett sig. Hur det kommer fortsätta vara om inga förändringar görs.

En del ämnen kan visa sig både som giftiga och som frånvarande samtidigt. De lagras upp i kroppen eftersom dess upptag prioriteras för att de behövs i viktiga processer. Men saknas ämnet som omsätter det som skapar nya ämnen som ska vidare till andra processer så saktar allt upp. Inte alla ämnen som fungerar så. Se ovan för förklaring.

Kroppen kan vara som en midsommarnatt. Där man ligger på rygg och suger saften ur ett strå medan andra varelser lever sina liv precis bredvid eller långt därifrån. Med biokemiska processer som dansar alldeles perfekt dagarna långa. Kroppen kan även vara ett trassligt garnnystan. Alldeles hopplöst att lösa upp vid en första titt. Men den som tror att det går att nysta upp det kommer också lyckas med det. Trollformeln är att kunna lösa det på lägsta möjliga nivå. Och där är vi nu. Det första året av den här bloggen stannar väldigt mycket vid hur de olika ämnena fungerar i kroppen och inte så mycket om hur de interagerar. Det är interaktionen och samspelet, dansen om man så vill, mellan ämnena som är den stora bilden. De små reaktionerna är varje steg i dansen, med samma synsätt. Och där är jag nu. Det stora Mönstret faller på plats.

Koppar. Detta gyllenbruna mineral som glänser så vackert men reagerar starkt med omgivningens syre. Det vet alla som putsat koppar någon gång. Med rätt mängd i kroppen fungerar den alldeles utmärkt. Precis som vilket annat ämne som helst egentligen. Bara det att en del ämnen har längre hävarm än andra. En del ämnen har även kortare halveringstid än andra. Faktisk brist av koppar är väldigt sällsynt. Det är endera starkt genetiskt kopplat eller så är det utlöst av anorexi, som i sin tur kan bero på zinkbrist. Koppar är även starkt förknippat med det kvinnliga. Förmågan att hålla ett barn kvar i moderlivet under graviditeten är starkt kopplat till det.

Hur länge har jag inte funderat på detta? Hur kan det gå att förstå? Finns det analogier som gör det greppbart och förståeligt? Hur ställer jag rätt frågor som gör att jag finner lösningen? Den sista frågan är den viktiga. Den är själva paradigmet, själva DNAet i mitt forskande. Utan det synsättet hade jag varit som vilken läkare som helst. Sett symptomen. Behandlat symptomen. Uppmärksammat biverkningarna. Behandlat biverkningarna. För vi ska hålla i minnet. Även alternativa vårdinsatser innehåller väldigt många symptombehandlingar. Genom att bara balansera ett fåtal reaktioner i kroppen kan man få den att fungera så mycket bättre. Hela tiden. Inte enbart bra. Tills nästa problem dyker upp. Det håller både läkare och alternativmedicinare med mat på bordet. Och aktieägares portföljer stiger i värde eftersom incitamentet att bota människor inte gynnar aktiekursen. Inte gynnar bolagsstyrelsen. Inte gynnar de som arbetar i företaget. Inte gynnar de som sysslar med forskning som tar fram nya produkter. Inte gynnar den som politiskt har satt in sin prestige. Ett förhållningssätt som gynnar precis alla utom den som söker hjälpen för sin dåligt fungerande kropp och själ. Den korta berättelsen av det. Lämnar det.

Det kliar som fan. Blir totalt vansinnig av det. Det håller mig vaken på natten och irriterad på dagarna. Kläderna skaver och det optimala vore att skruva upp värmen till 30 grader plus och låta kroppen vara som den är. Därför är sommaren en bra tid. Men vart kommer detta kliande ifrån då? Varför håller det på och varför är det så underbart att klia på klådan? Efter många om och men har jag förstått att det är serotoninet som lever rullan i kroppen. Det råkar finnas en viss sorts receptorer i huden som reagerar på serotonininnehållet. Och när man kliar på klådan så framkallar klådkliandet faktiskt något som är klart njutbart i stunden men sen framkallar ännu mer klåda. En ond cirkel. En djävulsdans. Man vill säga till kroppen att gå hem eftersom den är full. Men det går inte bara att lämna kroppen. Den följer liksom efter en och kräver sitt. Även om den inte fungerar perfekt så tjänar den mig ändå. Får göra det bästa av det. Får fundera på roten till kliandet en stund.

Man kan betrakta kroppen som en brottsplats om man vill. Eller i vilket fall applicera ett detektivmässigt förhållningssätt på den. Frågor som kan dyka upp. Var gömmer sig all koppar? Varför är det så mycket serotonin i huden? Med en forensisk syn kan man bakspåra reaktionerna i kroppen och finna logiken i skeendet. En del ämnen används och reduceras och kan återanvändas gång på gång. Vitamin C är ett sådant, Vitamin E ett annat och den kroppsegna antioxidanten och det svavelinnehållande glutation, eller GSH som de säger i branschen, är ytterligare en. Faktum är att de här ämnena hjälper till att förnya varandra i ett intrikat samspel. Andra ämnen omsätts och dess metaboliter sköljs ut ur kroppen med en gång. För att återkoppla till frågorna i början av det här stycket. Svaret är att när koppar är delvis frånvarande så bildas inte tillräckligt med aminoxidas av olika sorter som har ansvar för att bryta ner serotonin och andra aminer, som är neurotransmittorer och påverkar vårt måend; noradrenalin, adrenalin, dopamin och serotonin. Som påverkar vårt humör. Som påverkar hur vi är mot andra människor. Hur vi är mot oss själva. Om vi orkar umgås med andra. Om vi är företagsamma. Eller inte orkar någonting och då kanske inte ens grundläggande saker.

Det finns väktare i kroppen. Och det finns mätare i kroppen. Det finns slusskarlar och det finns mördare. Analogierna är flera. Allt skapar det som är samhället för våra kroppar. De biokemiska processerna som blir summan av det som pågår från hudens yta och allra längst in i våra celler. Vad balanserar då kopparn och vad kan mobilisera den så att de skadliga mängderna kan föras ut ur kroppen? Mineralet är zink. Ett mineral som inte är så speciellt reaktivt med omgivningen. Tänk på zinkbaljor och zinkhinkar och de hättor som satt på telefonstolparna förr. De sistnämnda som hackspettar knackade på och fick fram kryp för lite snacks on the go. De två förstnämnda som folk lämnat i skogen för hundra år sen och fortfarande går att hitta i ett någorlunda bra skick. De allra flesta har brist på det här mineralet. En del av zinket går åt vid eliminering av tungmetaller som kvicksilver. Eller så har zinket gått åt för att balansera koppar som man kan ha fått med sig redan i moderlivet. Det sistnämnda en alldeles naturlig händelse.

Serotonergt syndrom var nära att livet av mig som litet barn. Eller rättare sagt. Den läkare som inte förstod att även om man är väldigt liten så kan man få serotonergt syndrom och dessutom utan framkallande medicinering. Jag har viss förståelse för det. Det skulle dröja ytterligare några år innan serotoninets funktion kartlades mer noggrant. Fram till mitten av 70-talet. Det som sedan har följt är otaliga turer in till sjukvården för att kroppen varit helt översållad av klådframkallande eksem. Nässelfeber. Magproblem. De mer subtila problemen blev med åren trötthet och en önskan om att få vara ifred från omvärlden. Den var alldeles för jobbig och ställde alldeles för mycket krav i relation till det jag biokemiskt kunde klara av. Kroppskemin tog udden av mitt liv på väldigt många sätt och väldigt tidigt och gör det fortfarande. Men livsglädjen har tagit mig vidare. Förmågan att se det stora i det lilla och glädjas av små saker. Vara förnöjd med saker. Samtidigt utvecklades min kropp till något jag inte riktigt kände igen. På något sätt visste jag att den kan fungera bättre. Att jag inte alls var lat utan att det däremot var reaktionerna i kroppen som inte fungerade som de skulle. I högstadiet och gymnasiet överkompenserade kroppen och jag kunde vara en av de snabbaste i skolan på 100 meter slätlöpning samtidigt som jag sprang jämnt på 1000 meter med de som tävlade i cykel. Höga tal när jag mönstrade till det militära 1986. Skolan var dock redan rätt tråkig här. Förutom fysik och biologi förstås. Ja just det. Jag cyklade till gymnasiet och hem igen när det var farbart underlag. 3 mil om dagen. Och på fredagar rätt ofta det dubbla. 6 mil.

Det finns alltså några få rätt effektiva sätt att komma tillrätta med ovanstående problem. Så enkla så det nästan är löjligt. Men som sagt. Man kan ha saker framför näsan utan att veta att de är viktiga. Man kan ta några sk kopparantagonister och göra ett litet protokoll av dem. När kroppen sedan är balanserad så klarar den av alla processer själv igen. Kanske med något extra tillskott av något om man har en genetisk variation som gör att man producerar för mycket eller för lite av det.

Saker som den klarar av själv sen följer det några exempel på här. Producera och oxidera neurotransmittorer perfekt. Klara av att bekämpa dåliga bakterier i tarmkanalen. Ge pigment till kropp och hud, melanin är beroende av fritt koppar. Eller eliminera symptom som melasma, större mörkare områden med mörkare hud. Göra oss mindre känsliga för omgivningen då vi inte överväldigas av intryck på samma sätt. Många veganer och vegetarianer tycks ha överskott på koppar som i sin tur ökar känslighet och retbarhet. Brist på zink i maten förstärker även det. Kvinnor skulle inte behöva ha känslighet för förlossningsdepression. Graviditet ökar upptaget av koppar för att behålla barnet i kroppen. Svaghet för panikångest är ett annat symptom. Det finns även oberoende anekdoter där flickor till mammor med zinkbrist uppvisar högre tendens till ilska. Ja koppar förs över till det växande barnet i livmodern. Det går att räkna upp ett flertal beteenden som symptom på kopparförgiftning och brist på fritt koppar, ja de kan förekomma samtidigt. Många känner jag igen själv. Värk i ländryggen, antagligen kämpande binjurar. Ljus hy eftersom det saknas koppar till pigmenteringen. Sköra naglar. Håravfall. Låg stresstolerans och socialt tillbakadragande. Försenad pubertet. Sträckmärken på huden. Lättirriterad. Hjärna som går på högvarv men en kropp som inte kan implementera. Alla de här symptomen tycks förstärkta hos kvinnor då koppar är mer förekommande i kvinnokroppen och dessutom är kopplat till östrogenet. Många får även något som kan kallas pseudobipolaritet och i en del fall även autismlikande tillstånd. Vi är vår kroppskemi lugnt räknat. Och vi blir till av det vi äter och får i oss. På både gott och ont.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Hippocampus, platsen för utveckling

Det är spännande att se de olika delarna i hjärnan och förstå vilken funktion de har. Vad som händer när de inte fungerar som de ska och vad det kan bero på. Hippocampus är central vad gäller inlärning och minne. Stor betydelse för vårt mentala välbefinnande. Nya studier visar på spännande möjligheter. Att förstå hippocampus funktion hjälper oss i kampen att förstå och behandla autism, ur ett orsaksförlopp. Inte som ett sätt att gå in och intervenera med tveksamma metoder. Det finns nämligen andra sätt att väcka hippocampus än med psykofarmaka.

En kropp som är i stress utsöndrar stresshormoner som adrenalin och kortisol. Adrenalin är snabbverkande medan kortisol har en långsammare utdragen funktion. Hippocampus har väldigt många kortisolreceptorer och är extra känsligt för förhöjda halter av kortisol. Kortisol hindrar helt enkelt nybildning av celler i hippocampus, och vid vissa mentala åkommor kan man se att den förtvinar. Vid depressioner kan man uppleva en stagnation i de mentala funktionerna och tendens till att älta saker om och om igen. Regenerationen av hippocampus tycks kunna regenerera nya friska tankar, väldigt spännande.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tankar från någon annanstans, med triggervarning.

För en person med tvångstankar kan man inte riktigt förutse vad som triggar att tvångstankarna kör igång. Saker som är en förutsättning för en åhörare när en person ska förklara något så ekivokt och bisarrt som tankar som dyker upp som de vill och i stunder kan blockera tänkandet är tex det som nu följer. Tankar genereras självständigt och är inte något som personen just då kan hålla tillbaka. De här tankarna är heller aldrig något som leder till att någon annan person kommer till skada fysisk eller mentalt. I själva verket leder de oftast till motsatsen. Att den här personen är extra noga med hur den är mot andra människor. Att en person har tvångstankar går inte att se från utsidan. Det är en helt inåtriktad verksamhet i det skedet.

Tankarna som dyker upp kan tala om för personen att den inte duger något till. De kan säga att det du gör måste vara perfekt annars är det inte värt att göra. För du är värdelös. Det är ingen idé att du försöker för du fixar det inte. Bara att skriva en sån här text kan vara triggande för tankarna. En text som tvångstankarna kan tala om att det där skulle du kunna göra bättre. Och vad kommer folk tänka på nu? Kommer de se det där stavfelet? För du har väl stavat rätt? Den lite försvårade meningsuppbyggnaden som du din lort försökte dig på men som troligen inte lyckades. Och kommer de tro på vad du skriver? Kanske säger de att det är dags att kontrollera de där tankarna nu? Men tankarna som dyker upp kan begränsa en persons tankemässiga rörelsefrihet på samma sätt 15 meter rep runt kroppen kan göra. Och hur många gånger har du läst vad som är skrivet nu? Sluta nu. Bara läsa en gång till för att se. Utifallatt. Du vet inte. Säkert finns där ett fel. Det måste vara perfekt. Och perfektionismen gör att man retar sig så förbannat på småfel så att det blir som en tänd ficklampa rätt i ansiktet mitt i natten. Det tar en stund innan det går att se klart igen. Och eskalerar det än mer så blir resultatet tårar.

Vad är det som dyker upp? Det kan vara en eller ett fåtal meningar. Något som sägs till en eller något man läser. Eller rent av en bild. Reaktionen är direkt och oförberedd och går inte att förutse. Överrumplingen gör effekten av de negativa tankarna ännu mer sårande. För tankarna är sårande och integritetsstörande. De ifrågasätter personen och dess handlingar starkt. Det här leder till överdriven självkontroll och att man vaktar både sitt beteende och vad man tänker på mycket. De okontrollerade tankarna leder så klart till ångest och gör personen än mer sårbar för det okontrollerade tankeflödet. Det kan inte nog poängteras att de här tankarna aldrig leder till att någon annan skadas utan drabbar bara den som har de här tankarna. Tankar från någon annanstans.

Du väljer att låta bli att skriva saker för du är rädd för kritik. Livrädd för andras ögon på dig själv och det du gör. Låter bli att kritisera för kritiken på din kritik kan nagelfaras och kan tas personligt även om du faktiskt verkligen är fullständigt och helt övertygad om att det inte är så. Tvångstankar klarar bra av att tala om för dig att det som skrivs är personligt. De vet precis hur de ska göra för att såra personen som det sker i. Det kan leda till skrivande tystnad. För att undvika kritik som kör igång allt det där som står här ovan. Det kan leda till att man undviker även andra människor som beter sig på ett sätt som inte är förutsägbart och ännu inte logiskt. För det går att förstå. Tvångstankar kan i slutänden driva fram en analys utifrån ett logiskt förfarande. Men vägen dit kan kantas av en del tankar som väntar på att struktureras. Om det nu finns någon mening med det. Eller om meningen skapas efteråt.

Och du kanske gömmer dig för omvärlden. Rädd för att få in nya tankar som kan trigga det där. Rädd för att tala om hur det känns för att du är rädd för ett avståndstagande. Rädd för att något ska ske som du är rädd för att det ska ske och som tvångstankarna talar om för en att det är fullt möjligt. Och det förlamar. Och man låter bli att göra ansatser om att söka en förklaring. Resignation och kapitulation. Bara det som kan bli perfekt nog blir värt att göra. Och allt blir liksom stående på ett ben. Man svajar fast man borde veta bättre att du står stadigare med båda benen på marken. Men något där inne talar om för dig att det är ju lite roligt när det svajar. Så varför inte skicka ut lite nya tankar som sätter allt i snurrig. Det här är ju roligt. Rädd för att utmana dig för att utmaningen ger ett motstånd som kan framkalla tvångstankar. Och du slutar att leva. Men just det där är galet. Ju fler bra intryck du kan få desto bättre är det. Det är när det blir lite tystare som hjärnan på eget bevåg kör igång tankar. Liksom för att sysselsätta sig själv. För att den är van att ha något att fundera på så den hittar på egna tankar lite så där.

Nya saker och människor Det där är så skrämmande men även så kittlande. Skräckblandad förtjusning och däremellan tvångstankar som bromsar och svänger hit och dit med en. Det är ett tivoli om man vill. Man blir själsligt andfådd. Rädd för att fråga för att man är rädd för att få ett negativt svar. Kalkylerar om det jag just nu ska göra är värt det. Det måste bli fler fördelar än nackdelar för att det ska vara värt att genomföra.

Men man funkar väldigt bra emellanåt. Alldeles perfekt och underbart och allt bara flyter på. Och man förväntar sig inte att något konstigt tänkande kan överrumpla en och såga en längs fotknölarna. Man umgås med människor som man trivs alldeles utmärkt med och pang. Där kom något som triggade igång något. Och vips där kom en bild i skallen som man inte var beredd på. Och nej. Det syns inte. Man härbärgerar tankarna som far iväg. Och man tappar bara lite fokus på samtalet men det är så lite så att det inte märks. Och har man tur lyckas man tappa bort den där tanken tills man  är hemma och bortom det.

Men det är om man har tur. För i tystnaden och tankeron blir det plötsligt plats för överflödiga och slumpartade tankar. En hjärntombola som skramlar fram nya tankar mer eller mindre oberäkneliga. Och man bygger strategier för att undvika. Man fjärmar sig och gömmer sig. Gör sig så osynlig som det bara går. Drabbas av pratkramp och skrivkramp. Eller så pratar man eller skriver man som en galning. Du har inte skrivit väl många ord nu då? Kommer alla att läsa ända hit? Första ordet i den här meningen var ord nummer 1165. Nej du behöver inte räkna dem. Det har jag redan koll på genom ordräknaren på WordPress. Och vad kommer de att tänka? Och vågar man fråga något? Ja fråga på. Det blir bra. Efteråt. Och börjar det inte klia på olika ställen på kroppen nu? Det börjar bli obekvämt. För du kanske lämnar ut något av dig själv som andra kan vända emot dig. Men jag säger till dig. Fucking tvångstanke. Allt det du säger handlar inte om mig. Det är inget jag ska ta åt mig för och det är inget som ska behöva vara begränsande för mig. Så åk någon annanstans. Till en obebodd planet. Din medpassagerare blir ångest. Där kan ni sitta och begrunda vad ni gör med en bra människa som bara vill andra väl. För det är vad hans goda tankar har lärt honom. Att göra gott för andra människor så att han kan låta sig själv förintas för en stund. Bli ett med det han gör. Låta sig uppslukas. Bli hänförd och euforisk. Bara vara i stunden utan att notera tid eller rum. Definitivt behöver jag subspace. Mer än något annat. Ge mig friheten i subspace.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

Depression

(Kan vara triggande)

Det är ett tillstånd vi kan ha utan att dela med oss av det till vår omgivning. Depression. Ofta kan  man skämmas för att man inte kan hantera den rundgång av negativa tankar om den egna personen som blir följden. Vem som helst kan drabbas av den. Det kan vara en serie av olika förluster, framförallt förlust av någon som står en nära, i form av dödsfall. Andra saker som utlöser depressioner kan vara förlust av relation eller arbete. Saker kan ackumuleras och en till synes liten sak kan bli den sista stenen på bördan som får psyket att implodera. Det är en tid när alla krav blir för tunga. Den egna hygienen kan bli lidande för att allt ses som ett oöverstigligt berg. En handling som måste planeras minutiöst kan ses som oöverstiglig. Man kan bli fånge i sitt eget hem för att man inte vill ha några yttre intryck. Tankar som går rundgång. Framförallt tankar som är negativa och riktade mot den egna personen.

Idag kan man uppleva en normalisering och en tolerans för homosexualitet som inte funnits förut. Det händer lite då och då att människor känner att de måste berätta för sin omgivning om sin sexualitet för att kanske skingra funderingar som både en själv och omgivningen kan ha. En person på väg in i depression kan bära sin psykiska status bakom  sin fasad för att inte störa omgivningen. Depression kan i förlängningen vara dödlig. Det händer att det slutar i självmord när tankarna blir för negativa. Depression handlar om liv eller död. Den som är deprimerad känner sig ofta levande begravd eller önskar att den var det, död. Det borde vara lika självklart att man ska kunna prata om depression som med allting annat. Men det är något människor går runt och skäms för och inte vill betunga omgivningen med. Människor dör av konsekvenserna av depression. Det behövs fler bra metoder för att komma tillrätta med det. Inte minst finns forskning om medicinska hallucinogener som fungerar mot depression som har visat att det finns mer effektiva metoder än KBT räknat i tid och mer snälla när det kommer till medicinering som inte ens behöver vara regelbunden. Ofta så effektiv att det kan ersätta en hel del beteendeterapi. Inte all men den mesta.

Den som upplevt depression kan senare känna glädje på ett mer djupt sätt. Det finns kulturer som ser depression som att en ny person är på väg att födas. Kanske finns en katharsis i att klara av en depression. Ödmjukheten inför livet kan öka. Från att inte klara av yttre krav, när man inte längre ser glädje i saker som gladde en förut, kan man till slut finna glädje i fler saker än innan.

Psilocybin, som är den huvudsakliga psykotropa substansen i ffa svampar av släktet Psilocybe semilanceata mfl Psilocybe sp, på svenska toppslätskivling, har provats i studier där deltagarna har depression. Och med framgång:

http://www.medicaldaily.com/hallucinogenic-mushrooms-may-help-treat-depression-if-britains-regulators-get-out-way-244933

Andrew Solomon beskriver målande i ett TED-talk hur en depression kan upplevas inifrån. Se den och få förståelse:

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Knarksvamp och tidningsankor

Återigen finner man slangordet för narkotika i en tidningsartikel. Ordet är knark och den här gången sitter det häftat vid ordet svamp. Knarksvamp alltså. Den sakkunnige vet direkt att det handlar om toppslätskivling, Psilocybe semilanceata. Varje år dyker den upp när förutsättningarna är de rätta. När temperaturen är nånstans mellan 5 o 10 grader kan man förvänta sig att den dyker upp i massor. Nu är det någon som proppat i sig alldeles för mycket psilocybinsvamp och hamnat på sjukhus. Men samtidigt väntar en villkorlig dom och 120 timmars samhällstjänst. Varför? Jo för att plocka och äta toppslätskivling är förbjudet i Sverige. Varför? För att den har hallucinogena effekter. Är hallucinationer vid normalt intag av svampen  farligt. Praktiskt taget inte. Toppslätskivlingen är en av världens mest potenta hallucinogener. LSD är flera snäpp mer potent men den växer inte fritt. I alla fall inte i färdig form även om svampen mjöldryga kan deriveras till LSD. Bör man vara orolig för att ta en överdos av psilocybin. Ja resan man får med svampen kan ta hårt på psyket och att stoppa i sig 250 svampar i ett nafs utan att veta hur potenta de är är bara galet. Det är också potent livsfarligt att ta det samtidigt som ett SSRI-preparat då det kan orsaka ett sk serotonergt syndrom. Har man de här kunskaperna blir det mycket säkrare.

När ska man inte använda psilocybin? Ja ungefär vid samma förutsättningar som för alkohol. Och det utgår jag ifrån att alla redan vet. Det är antagligen samma människor som kör rattfulla som skulle komma på att göra det när de käkat svamp också.

Det blir lite lustigt när en svampkunnig person ber polisen komma och hämta ”knarksvamp” i sin trädgård. Så polisen ska rycka ut på knarksvampslarm nu? Jag vet inget mer onödigt som polisen ska hålla på med mer än just detta. Kanske polisen ska komma o hämta jästa äpplen också. Älgarna käkar mer än villigt dem och snubblar sen runt i skogen.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18419024.ab

Sen hittar jag direkt ett faktafel i faktarutan till artikeln. Det är inte psilocybin som är
psykiskt aktiv utan psilocin. Psilocybin förvandlas till psilocin när det kommer till magen. Toppslätskivlingen är mycket mindre farlig än tex flugsvampar för den mänskliga kroppen. Förbudet är en moralistiskt konstruktion och jag vill säga att den är verkningslös. De som äter svampen hindras inte av lagstiftningen utan innebär bara en pekpinne från staten. Alkoholmonopolet ska vidmakthållas, dvs endast en drog ska vara tillåten. Dessutom handhas större delen av försäljningen av staten och därmed inkomsterna från den. Alkohol som är en extremt mycket farligare och vida spridd drog säljs och görs lättillgänglig. Mindre farliga alternativ förbjuds. Folk super och spyr på de mest spridda ställen varje helg. Det begås våldsbrott och utförs rattfyllor. Sliter familjer sönder och samman. Vet inte mer vad som finns att säga. När det gäller andra saker som människor gör så medvetandegör man de risker som finns och sätter upp arrangemang och regler kring dem. I drogvärlden pratar man om set och setting.

Häromveckan var jag och såg hur snöskoterförare gjorde baklängesvolter 10 meter upp i luften. Sådana galenskaper belönas med hurraropp och applåder. Jo jag imponeras också av deras prestationer. Men de har hjälmar på sig. Uppblåsta kuddar finns på den ramp de ska landa på om de hamnar fel. Det är alltså inte redskapen som är farliga i sig utan att man inte är medveten om de risker som finns med dem. Man ska oavsett mänsklig verksamhet ta de mått och steg man kan göra för att göra det så säkert som möjligt för utövaren. När det gäller droger, ”knark”, är varje möjlighet till desinformation eller möjlighet till moralpredikan aldrig försutten. Det är ruttet att man bara får se exotiska fall av felanvändning medan man inte informerar om de fantastiska läkande egenskaper som psilocybin (psilocin) har.

Läs ett annat blogginlägg här:

https://stillfiery.wordpress.com/2013/01/05/en-battre-varld-med-psykedelika/

Läs en debattartikel här:

http://newsvoice.se/2013/10/27/psilocybin-kan-erbjuda-frigorelse-fran-oro-och-angest/

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Dagar av reflektion gör resan mödan värd

Hungern och törsten är starka drivkrafter. Deras analogier finns även i det mänskliga psyket. Viljan finns när målet finns. Och när jag för tillfället inte ser något mål eller kan uppfatta det på något sätt blir dagen befriad från både hungern och törsten. Drivkrafterna. Mina ”Dagar av mättnad och otörstighet”. Inledningen av Karin Boyes ”I rörelse” beskriver motsatsen till det så bra: 

”Den mätta dagen den är aldrig störst
Den bästa dagen är en dag av törst”

Kanske behövs mer tid för begrundande. Då måste jag lämna utrymme för det i både tid och rum. Reflektion. Göra något av de nyvunna och nyfunna kunskaperna och färdigheterna. Det är svårt att se klart och djupt när jag hela tiden vispar runt med mina tankar i vattenytan. När jag rusar fram minskar även synfältet i periferin. Dagens människor, hur mycket tid har de för reflektion. Eller vill de ens det. Reflektera alltså. Över sig själva och sin plats i det stora ekorrhjulet. För vad händer när människor får tid? De kan börja reflektera och till slut även ifrågasätta. Det har jag anekdotisk bevisföring på. Människor som ifrågasätter och ställer krav kan helt plötsligt bli jobbiga. Det är nog därför som sysselsättning är en så viktig fråga. Så länge människor hålls sysselsatta finns inte tid att reflektera och ifrågasätta utan tid finns bara till att producera o konsumera. För att hålla folk sysselsatta hittas nya anledningar på för att få dem sysselsatta. En person som har försörjningsstöd ska jobba några timmar med ett påhittat jobb för att de som betalar livsuppehället för stödmottagaren tycker det. Det är ett nytt förslag som kallas Landskronamodellen. Vad som händer med en sådan modell är att risken ökar för att stödmottagaren blir kvar i sitt stödmottagande. Alibiarbetet blir inlåsande. Inte alltid tas det hänsyn till orsaken till att stödmottagaren kan vara utförsäkrad pga av sjukdom som gör den svår att placera i en sysselsättning. Även personer som är arbetslösa ska hållas sysselsatta. Inte sällan med att sitta still på en stol. Eller subventionera en arbetsgivare så att den kan konkurrera med företag som inte har Fas3are. Det var inte meningen tror jag. 

En idé som tycks fastnat hos högermakter är att finns en efterfrågan så skapas ett utbud. Ja de har ju helt rätt förstås. Det finns efterfrågan på ved till vinterns eldande. Människor vill köpa mat för att de har hunger och törst lite då och då. Ha bensin i bilen när de färdas till sin sysselsättning för att bilen dricker det. Det är viktigt att vara sysselsatt. Här finns någon som efterfrågar produkter som sedan erbjuds konsumenter. Om man tänker att en arbetssökande är en konsument så ska han i sitt jobbsökande se till att jobb produceras som ett svar på den efterfrågan. En efterfrågan som ska möta en tillgång. Bara det att inga jobb skapas av att människor vill ha jobb. Fler människor tävlar om samma jobb. Det finns en kö på 100 personer som vill köpa fika, bulle med kaffe, men det finns bara fika för 90 personer. De 10 personerna som står sist i kön blir alltså utan hur gärna de än vill ha fika. När nästa fika utlyses kommer förutsättningarna vara likadana. I ett samhälle där 10% av medborgarna inte kan finna sin utkomst via arbete eller företagande måste man fundera på annat än sysselsättning. Användandet av människors tid för att de ska legitimera sin existens i landet. En sorts medlemsavgift. I en nära framtid kan det vara möjligt att 20% eller kanske 30 o tom 40% inte har ett reguljärt arbete att sysselsätta sig med för att få en inkomst för att sörja för mat o husrum för både sig och sin familj. Ett behov av arbetskraft som sjunker för att alltmer produktion blir effektiviserad och automatiserad. Pengar centreras än mer till den som har kapitalet i produktion. Vad ska då de uppåt  40%, låt oss spekulera i den siffran, som blir över från produktionen få medel för sitt uppehälle ifrån? Ska de hållas sysselsatta med meningslösa saker som alibi för att olika sorters stöd ska kunna falla ut till stödmottagare? 

I jakten på att premiera den arbetande och producerande människan skapas ett skattefrälse. Arbete är fint och måste premieras. Jobbskatteavdrag. Partier skapar sig nya namn genom att lägga till epitet som ”det nya arbetarpartiet”. Ja det är glasklart. Partiet för de som arbetar. För de som inte är sjuka. För de som inte är arbetslösa. För de som inte har en funktion som begränsar deltagandet eller bildar ett större hinder på arbetsmarknaden. Man gör skillnad. Pekar ut grupper. Försäkrar ut dem. På så sätt kan man även sänka priset på arbetskraft. Ökar efterfrågan på ett jobb kan ju även priset på dem sänkas. Jobbet har så att säga flera intressenter och kan välja o vraka. Kan man välja pris tar man det billigaste om det är likvärdiga varor. Ide´n att produkten arbete skapas för att det finns en efterfrågan tycks vara det nya arbetarpartiets stora idé. Den arbetssökande görs då helt ansvarig för att det även finns jobb att söka. På något vis. Men politiker ser inte de fulla mailinkorgarna från arbetssökande som kommer till arbetsgivare. Samma arbetssökande ska alltså söka fler jobb som den har ännu mindre chans att få. Eller obefintligt. Medan arbetsgivare sliter sitt hår för att det blir svårare att sålla agnarna från vetet i den stora skörden av arbetsskapande arbetssökande efterfrågeskapande människor. 

Och arbetsmarknaden. Ja det borde väl heta arbetsutbudet istället. På en marknad kan man både skapa en efterfrågan via att ta fram en produkt som folk inte visste att de ville ha samt att konsumenter kan även skapa en efterfrågan hos producenterna. Men produkten arbete tillhandahålls och skapas och erbjuds av en arbetsgivare för att den ser ett behov av fler medarbetare. Flera sökande på samma jobb skapar inte fler sysselsatta. Ökad efterfrågan av produkten arbete skapar inte fler sysselsatta. Den skapar merarbete för den som vill rekrytera. Det nya förfarandet att jobbsökandet ska dokumenteras kommer även innebära att folk söker alibijobb som de sedan redogör för. En ökad administration för både den enskilde och den anställde på arbetsförmedlingen för att på något sätt söka impopularisera och ta död på Arbetsförmedlingen en gång för alla. 

Troligtvis kommer vi inte få se ett löfte  av borttagande av jobbskatteavdragen före valet från vänstersidan. Det är alldeles för populärt hos de som är sysselsatta med jobb via arbetsgivare. Man kommer pussla vidare med att hålla igång hjulet och se till att så många som möjligt hålls sysselsatta. Arbete ger frihet. Frihet från att betala full skatt. Färden längs Arbetslinjen har inte ändrat på speciellt mycket. Ungefär lika många som kliver på går av. Men med färre yngre medresenärer på den busslinjen. Vad man glömt bort är att människor till större delen av sin tid på dygnet inte arbetar. Att alltfler inte har ett jobb. Det meningsfulla är inte alltid att ha att jobb och att hållas sysselsatt med saker för att man inte ska reflektera eller ifrågasätta. Det viktiga är ett liv som man känner att man kan påverka och ha glädje i. I ett samhälle som får svårare och svårare att avlöna och ge jobb till människor måste man hitta ett sätt att fördela pengar på. Det är dags att börja fundera på hur formen på en sådan fördelning kan se ut och vilken bas den ska ha. 

Hur skapar vi törst och hunger för människor att leva ett gott liv. Hur skapar vi Livslinjen? Hur tar vi ut riktningen för våra liv som kan innebära livskvalité både med och utan jobb. Kanske utan jobb för alltid. Hur kan vi få alla att känna delaktighet och glädje, för de som vill det, utan att ha ett jobb att gå till varje dag. Här finns min hunger och min törst. Var finns din?

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar